♥ It is not said, I always know.
Okey, jag är i movie-mode! Dvs, hjärtat har frispel för att jag sett en jätte bra film! Gripande bra. Dear John heter filmen, men Channing Tatum & Amanda Seyfried. Åh, jag avlider så bra den var. Pappa, jag & Emma satt och kolla den och jag satt och höll in mina snyftningar, ögonen svämmade över men snyftningarna besparade jag dom andra med! ^^ Innan vi såg Dear John såg jag och Emma The runaways & He's just not that in to you. Den första , The runaways, var premiär för båda oss. Den var mycket bra och visade att Kristen Stewart kan spela andra än Bella ;)
Den andra , He's just not that in to you, har båda sett förr och den var lika bra as always. Men den sista , Dear John, måste jag säga tog priset för bästa av alla dom tre! Imorgon ska vi nog eventuellt kolla på Remember me. Då kommer vi få översvämmning i vardagsrummet, jag har hört att den är extremly tragic! Kanske vi ser Eclipse också , eventuellt ;) Skulle vilja se Charlie St.Cloud också någongång.
I Dear John så är John militär och när han åkte iväg och han och Savannah skulle ta avsked på flygplatsen tänkte jag konstant på min syster. Hennes kille har varit på militärtjänst i Afghanistan, måste ha varit samma lidande för henne. Usch jag minns när hon var hemma och vi fick höra att hennes killes befäl hade dödats i skottlossning och hennes kille endast stått 5 m ifrån och sedan försökt rädda livet på dom osvosv och hon var så sjukt ledsen. usch jag blir tårögd av att tänka på hennes ledsna ansikte. Jag pallar inte när mina nära är ledsna, jag börjar alltid gråta då också. Fast den gången höll jag in tårarna, liksom vara stark för hennes skull, you know. Som när min syster opererat halsmandlarna och såret gick upp och blodet rann ur munnen och hon hade jätte ont osv och hon fick åka in med ambulansen till Luleå. Då var det jag som satt och grina på rummet, för jag visste att hon inte mådde bra. Herregud, jag klarar inte ledsamma saker. Gosh, ni skulle sett mig på skolavslutningen efter ett samtal med en kompis som inte mådde allra bäst. Jag var alldeles uppriven, usch. Jag borde egentligen hålla mig till mina filmer med glada lyckliga slut, det är mer min refräng.
Hmm, hur hamnade jag här ? Först pratade jag om filmer och nu öppnar jag upp hjärtat här. När jag tänker på såna saker blir det svårt att skriva för ögonen blir tårfyllda igen.
Vi avslutar detta blödiga inlägg med trailern på Dear John. Det visar i början att Dear John är baserad på Nicholas Sparks bok, oh man, den måste jag läsa! Jag har många böcker på min reading list, har två här hemma The Host & The last song, Dear John is next!
Den andra , He's just not that in to you, har båda sett förr och den var lika bra as always. Men den sista , Dear John, måste jag säga tog priset för bästa av alla dom tre! Imorgon ska vi nog eventuellt kolla på Remember me. Då kommer vi få översvämmning i vardagsrummet, jag har hört att den är extremly tragic! Kanske vi ser Eclipse också , eventuellt ;) Skulle vilja se Charlie St.Cloud också någongång.
I Dear John så är John militär och när han åkte iväg och han och Savannah skulle ta avsked på flygplatsen tänkte jag konstant på min syster. Hennes kille har varit på militärtjänst i Afghanistan, måste ha varit samma lidande för henne. Usch jag minns när hon var hemma och vi fick höra att hennes killes befäl hade dödats i skottlossning och hennes kille endast stått 5 m ifrån och sedan försökt rädda livet på dom osvosv och hon var så sjukt ledsen. usch jag blir tårögd av att tänka på hennes ledsna ansikte. Jag pallar inte när mina nära är ledsna, jag börjar alltid gråta då också. Fast den gången höll jag in tårarna, liksom vara stark för hennes skull, you know. Som när min syster opererat halsmandlarna och såret gick upp och blodet rann ur munnen och hon hade jätte ont osv och hon fick åka in med ambulansen till Luleå. Då var det jag som satt och grina på rummet, för jag visste att hon inte mådde bra. Herregud, jag klarar inte ledsamma saker. Gosh, ni skulle sett mig på skolavslutningen efter ett samtal med en kompis som inte mådde allra bäst. Jag var alldeles uppriven, usch. Jag borde egentligen hålla mig till mina filmer med glada lyckliga slut, det är mer min refräng.
Hmm, hur hamnade jag här ? Först pratade jag om filmer och nu öppnar jag upp hjärtat här. När jag tänker på såna saker blir det svårt att skriva för ögonen blir tårfyllda igen.
Vi avslutar detta blödiga inlägg med trailern på Dear John. Det visar i början att Dear John är baserad på Nicholas Sparks bok, oh man, den måste jag läsa! Jag har många böcker på min reading list, har två här hemma The Host & The last song, Dear John is next!
Comments so far, continue down to leave your own.
Trackback
